Ian och jag startade morgon med en koppel promenad i skogen vid 8. Han gick som en stjärna i kopplet, nästan inge drag alls.

Vi blev omsprunga av en livrädd hare, Ian´s första reaktion var ju självklart att vända och springa efter, men när han inser att jag forsätter framåt vänder han igen och går efter mig. Ja han vänder på huvet ett par ggr och kollar efter haren men inge drag i kopplet :)

Hem för lite frukost och sen iväg för prommis vid kvarnen. Här slår det lite slint i skallen på mig. Hade planerat att hinna till stallet och ge hästarna frukost innan men inser att jag inte kommer hinna det. När jag kommer till Vallentuna inser jag att jag är 45min för tidig...Tröttsamt hade ju hunnit med hästarna gott o väl om jag inte var så förvirrad.

Ian är kanon hela passet vid kvarnen. Fick frågan om jag hade bytt ut honom för det var sån skillnad, envisas vinner och det lönar sig att arbeta konsekvent. Vi hade ring- och hundmötesträning på parkeringen sen promenad ner till sjön. Där gjorde vi en övning där vi alla stod i ring, en och en gick mot mitten och stanna för att se om hunden stanna med oss eller fortsatte ut i koppletslängd då skulle vi backa tills vi fick ögonkontakt, beröm.

Sen var det stress till stallet för lektion att hålla lektion, Ian sov i bilen undertiden. Sen stress tillbaks till Vallentuna för nästa hundträning. Ungefär halva tiden hade vi så där bra kommunikation som på fm sen tror jag att Ian blev trött och inte orka mer så han gick över i stress. Det blev lite för mkt på en dag, men man lär så länge man lever.

De övningar vi gjorde var promenad i långlina att hundarna av egen fri vilja ska gå vid oss och inte längst ut i linan, genom att vända varje gång hunden springer förbi oss får vi dem att bli mer uppmärksamma på oss. Inkallning i långlina, hundens namn ska alltid förknippas med positivt förstärkning. Sök, godis instucken i barken, jätte roligt. Vi la även godis på en stor sten och så skulle hundarna själva lista ut hur de skulle komma åt godisen. Alla hoppa rakt upp på stenen:) Vi promenerade över stock o sten, utan drag i kopplet, samt två och två bredvid varann där vi som ledare ska visa att det är lugnt, vi har kontrollen oavsett att det går ett ekipage bredvid.

Som sagt Ian var mkt trött mot slutet, han hade nog inte mkt emot att sen få sova i bilen medans vi hade distriktträff i Ahis mälardalen, där vi spånade på vilka aktiviteter vi ska anordna under våren.

Vips så var klockan 19, dags att åka hem och äta middag, läs lunch:)

Ingen ridning för min del, men Roxanna red Bamorah

Tog vår vanliga tur i skogen med Ian. La in ngr inkallning med stopp och sitt stanna kvar under promenaden, gick galant.

Sen jag slutade med ögonkontakt vid Ians måltider för en vecka sen har han ätit alla mål:) Nu ropar jag på honom, häller upp maten, säger varsågod och går därifrån. Förrut sa jag inte varsågod förrens han tittade på mig och då åt han med lite tur två av sina tre mål men vissa dagar bara ett mål på hela dan. Tänk vad en så liten detalj kan göra skillnad, hoppas bara att det håller i sig med apptiten. De säger ju att de ska bli mer intresserade av mat när de är kastrerade.

Tog en tur på Tzaar tillsammans med Helena & Bamorah och Elina & Filma. Strålande sol men en massa blåst. De har avverkat en massa skog längs den rundan vi red så den där perfekta trav alt. galopp sträckan var bara jyttja:(

Men det blev ngr trav sträckor i allafall. Helena red barbacka för 2a gången i sitt liv, så vi fick oss lite gott skratt oxå åt hennes studsande och stånkande. Det är tur att Bamorah är en snäll dam som inte stressar upp sig när ryttaren kommer i obalans. Som Tzaar bör man inte rida barbacka på om man inte har en kanonbalans, för det behövs bara pyttelite obalans så blir han orolig, sen tror jag att han är lite känslig om ryggen så han inte gillar känslan av våra sittben i ryggen. Har ridit barbacka 2 ggr på honom, första var det inga konstigheter andra börja bra men så skulle vi gå över en liten stock. Jag lyfter lite på rumpan och då spänner jag ju lite benen och han flyger i fram så jag tappar balansen vilket gör att han panikar. Det slutar med att jag ligger under honom och han försöker komma bort från mig men i tumulten kliver han på min bröstkorg och kängar till mig på hakan. Det blir till att åka till sjukan och sy 8 stygn. Hade sedan tidigare ett ärr på hakan som såg ut som en grottmålning av häst, blev lite lessen att den byttes ut mot ett vanligt ärr, men istället fick jag ju en schysst tatuering på bröstkorgen av Tzaar´s hov, ja fast den försvann ju i och försig efter ngr veckor, men men en liten parantes.

Jag & Tzaar vek av efter vägen för jag var lite tidspressad så fick de andra fortsätta i solen en bit till.

På em hade jag & Ian kurs hos Mervi tillsammans med 3 andra hundar. Vivica kom och var med o titta. Ingen tvekan om att Ian känner igen gammelmatte. När hennes hundar börja gny i bilen reagera Ian betydligt starkare än vad han brukar göra, hela gamla familjen var ju där. Det var ett mkt bra störningsmoment att ha dem där. Vi började kursen med att gå igenom rätt beteende ut ur bilen. Hunden ska vara lugn och vi ska ha kollat läget innan den får komma ut. Vi promenerade runt på parkeringen, inte drag i kopplet träning, sen tog vi oss upp till skogen där det var mkt passivitetsträning. Vi kollade oxå av vad hundarna gjorde när vi stannade och gav dem koppletslängd. Ian fortsatte ut i koppletslängd men så fort jag backa vände han och följde med ögonkontakt. När det inte är stress i hundarna kommer de stanna när vi stannar.

Vivica åkte med hem för att se hur vi bor, vi tog en promenad med hundarna i skogen, gick galant till en början. Underbart att se 6 staffar fara fram tillsammmans. Men Ian bestämde sig för att av dessa 5 hundar skulle han rida på den ända hanen..Ja jag har sagt det förr men jag tror bestämt att min lilla vovve är gay. Så det blev koppelpromenad för hans del resten av biten.

Ian fick sen sova i bilen medans jag lekte i stallet. Niepona fick gå i lina i korallen. Det var bäcksvart ute och ponnyn som går i hagen bredvid korallen hade lite spökshow samtidigt som Linda red Wera på volten. Och eftersom ena lampan på volten är trasig och vi inte kan ha belysning i korallen och på volten samtidigt var det mörkt på volten så helt plötsligt dök det upp en gul(reflex)häst farande förbi oss. Ja Niepona tyckte att detta var faktiskt för mkt så hon var lite stissig ett tag. Men det ordna upp sig ganska snart. För att underlätta för Linda förflyttade vi oss till volten istället. Där öva vi galoppfattningar, hon tycker att det är svårt utan staketet, men hon börjar hitta balans och styrka så vi fick till ngr stycken i båda varven. Vi gjorde ngr sidepass, flytta rumpa och framdel och kasta lina över kroppen. Sen stod vi och titta på Linda som träna galoppombyten, ja Niepona passa på att sova så det var inge se och lär där inte:)

Idag blev det ingen ridning för min del. Lekte däremot med hästarna i hagen. Underbart att se fyra vackra araber röja tillsammans i hagen.

Pga av kraftig blåst vill inte hästarna stå uppe i skogen där deras matplats är. Första "stormen" rasa faktiskt två träd rakt över matplatsen, så de är ju kloka som undviker att vara där i blåst, men det innebär mer jobb för matte. Jag tog ut två lastpallar och satte på kragar på säkert avstånd från ev fallande träd och la i dagens höranson. 

Roxanna red Bamorah med Bimotha på släp.

Han aldrig skriva om Bimotha igår... Hon fick gå sin första ridlektion för Linda. Vi höll oss till skritt på volt. Att hitta en balanserad form med bogarna på plats. Johanna & Astra red på volten samtidigt så ibland tappa Bimotha koncentrationen för det var så spännande att titta på Astra. I övrigt gick det jätte bra på micro lektionen:)

Idag blev det ett pass i stallet innan jobbet. Först ut var Niepona. Red henne på volten, första ritten med träns på. Hade ett annat bett än vad hon är van vid så hon joxa lite med det till en början. Trots en otrolig blåst gick allt mkt bra, la mest vikt vid att hon ska följa mitt säte och magögon i svängar och voltspår, halt och ryggning.

För Bimothas del blev del rundkorallen, planen var träna övergångar. Men hon fick tokspel strax efter att jag släppt henne, började med att hon travade iväg på spåret och eftersom att jag inte bett om något stod jag still i mitten och vänta ut henne. Till slut föll hon in i galopp och ju mer hon galoppera desto mer hetsa hon upp sig hon börja t om skrika (detta är mer ett Niepona beteende som har lätt att hetsa upp sig i galopp)så de andra hästarna kom rusande i hagen för att kolla vad som stod på. Fick gå in och bryta detta genom vändningar, det krävdes ganska många innan hon var kontaktbar igen men efter det var allt lugnt och vi kunde träna övergångar vilket gick jätte bra. Små komandon och direkt svar i bra tempo både upp och ner. Vi avsluta med en promenad i skogen tillsammans med Ian.

Ian & jag promenerade till stallet vid 9. På vägen dit händer det som jag har fasat för. Vi kommer till skogen, jag släpper Ian, vi går ngr m och möts av en schäfer (alla schäfrar i vårt område anfaller andra hundar och i vissa fall även människor och hästar). Jag ser att han är kopplad men tänk om Ian springer fram glad att hittat en lekkompis....

Men när Ian får syn på honom stannar han upp jag kallar på honom, han tittar på mig o vänder sig igen och börjar skälla. Jag kallar igen han fortsätter skälla så jag vänder och går, ropar igen då kommer han så jag kan koppla honom, usch usch som sagt detta har jag fasat för. Men nu har vi varit med om det och det gick ju bra, ska bara få Ian att komma på första inkallningen.

Resten av promenaden gick super. Gjorde flera inkallningar och ngr sitt stanna kvar. När kom till stallet fick Ian vara lös på gården, det var super fint väder, varmt o skönt. Så ingen risk att han skulle frysa om han satt still längre stunder.

Jag fodra o vattna hästarna och mocka i hagen. Sen städa jag lite i sadelkammaren och annat pyssel o vips var klockan 13. Kanke dags att börja motionera hästarna...

Började med Bamorah & Niepona. Barbacka tur runt vallen. Bamorah kändes trött och ojämn itraven. Ibland är hon så tills hon kommit igång men idag släppte det inte. Niepona tyckte att det var jobbigt att hålla kort tempo i traven, hon ville sträcka ut, hon föll in i galopp ngr gånger.

Sen var det Tzaar´s tur. Började med att raka undersidan av halsen och mellan ganascherna. Klippmaskinen tyckte nog att det var lite väl mkt päls...

Körde honom samma tur som tjejerna, underlaget var perfekt. Vi träna lite övergångar trav-galopp och några trav ökningar. Han kändes mkt fin.

Då var det dags för ridlektion igen för Tzaar och Bamorah. Jag blev sen från jobbet så kom till stallet en kvart innan vi skulle börja... Sabina hade tagit in Bamorah åt mig så jag sparde ngr minuter, stress stress.

Volten var hård men det gick bra att trava. Vi försökte oss på galopp men det gick inte alls. Tror inte att det berodde på underlaget utan att Bamorah har fått skavsår i armbågsvecken av dressyrgjorden, hopplöst. Trots att de var torra så verkar det som om det gör ont. Det blir barbacka tills de läkt helt.

Lektionen gick hyfsat, hade lite svårt att få ur mig tidigare stress plus att jag hade ju inte hunnit äta något, har som tur är ett stort paket russin i stallet för såna här nödsituationer, stillar hungern lite.

Red Tzaar med Bimotha på släp i sällskap av Elina & Filma. Hur mysigt som helst i månskenet, vi var försedda med pannlampa båda två men de behövdes inte förrens sista biten när träden skymde månen.

Det var lagom mjukt i marken så vi kunde trava på flera sträckor, skönt att få sträcka ut lite.

Bimotha som tycker att Filma är en konstig filur, blir gärna lite dragig i traven när vi ligger bakom Filma, ska ju ikapp och kolla in henne, vilket Tzaar sätter stopp för, handhästen ska gå på sidan = det blir tjafs dem emellan. Men när vi låg först gick det kanon. 

Ian fick stanna hemma när jag åkte till stallet. För första gången fick han vara lös, fsta bara i hallen. Men det klara han galant. I gamla huset var han själv utan problem men då hade jag alla "valpskydd" kvar.

Han var visserligen ööööverlycklig när jag kom hem, men inga skor var uppätna (har visserligen aldrig hänt förr heller, men man vet ju aldrig). Det blev en kort promenad i skogen sen sängen för klockan var jätte mycket vid det här laget.

Ian & jag starta dagen med 1h promenad i skogen, riktigt skönt. Strax innan vi var hemma kom innan i världens fart mot mig och hoppar rakt in i mig, 17kg hund.....och försöker dra i mina vantar. Jag tvärvänder och går med mkt bestämda steg ifrån honom, han står lite frågande kvar men sen sätter han fart och far förbi mig. Precis när han passerar vänder jag igen. Så här håller vi på ett par ggr tills han inser att det här var ingen kul lek för matte vill ju inte leka som jag (han förlorar alltså sin flock om han beter sig illa). Han springer ifatt mig men bromsar in och går bakom mig och går sen fint resten av vägen. Förhoppningsvis lär han sig snart att taskig attityd aldrig lönar sig.

Hem för lite frukost och vila sen bar det av till Kvarnen och vår söndagsprommis. Även idag var vi ett gäng som samlats för att träna under ledning av Mervi. Ian var inte alls lika stressad idag. Han sjöng lite i början men lugna sig snart när vi började gå. Fick t om kommentar av en av de andra deltagarna att det var stor skillnad på Ian denna gång:)

Vi hade ngr övningar på parkeringen. Ringövningen där alla först går runt åt samma håll, sen ändrar några riktning. Ian gick i stort sätt felfritt här:) Sen ställde vi upp oss på rad hälften hälften och träna hundmöten, först gå till mitten och vända så hundarna får förtroende för att vi har kontroll på situationen. Sen gick vi två och två emot varandra för möte och böt sida med varann. Första delen gick hyfsat, nästan inget drag. Andra däremot såg Ian en pinne på marken och den skulle han ju faktiskt ha...mkt drag blev det. Men det positiva var ju att han verka inte så brydd i hundmötet.

Nästa övning ställde vi upp oss på två led, de två första skulle gå igenom "tunneln" och ställa sig längst bak. Denna övning kräver en hel del, dels ska man ju gå bredvid en annan hund och dels har du hundar på båda sidor. Men vi det gick rätt hyfsat ändå, de där små stunderna av icke drag är underbara.

Sen blev det gemensam promenad ner till sjön, vilket för våran del ungefär innebär 4 steg framåt och 2 bakåt pga drag osv. Fick beröm av en de andra "önskar att jag hade ditt tålamod". Sådana kommentarer växer man ju lite på:o)

Här kommer ytterligare ett stort framsteg som gör mig mkt glad, stod och prata med rottisen ägare och Ian försökte inte ens hoppa upp i knät på dem, som han annars alltid gör med alla som är inom rätt avstånd. Utan han satt still bredvid mig hela tiden. En mkt stolt och glad hundägare åkte till stallet.

Ian fick sova i bilen medans jag höll lektion sen tog vi tillsammans med Niepona en skogspromenad. Ian höll sig vid oss till en början. När vi kom till en uppförsbacke sprang han i förväg sen var han försvunnen. Trodde att han sprungit ner till stallet så jag gick till hagen med Niepona och hämta Tzaar. Ian syntes fortfarande inte till, jag forsatte att ropa och tillslut kom han lunkande bakom oss... Troligtvis har han stannat vid något "vägskäl" och väntat på att jag ska visa vart vi ska gå, vilket han brukar göra, men vi hade ju försvunnit så han fortsatte väl på egen hann.

Tzaar fick dra vagn idag. Vi var på volten först, men det var lite tungdraget tyckte Tzaar så vi gick till ena sommarhagen istället. Trava o galoppera lite sen var han så trött, som sagt verkligen påverkad av fällningen. Skritta honom runt lillvallen.