Ja ett helt halvår har gått sen Bamorah fick vandra vidare, så jag tyckte att det var dags att skriva av mig lite.

De senaste vintrarna hade Bom återkommande koliker som jag kopplade ihop med grovfoder ätande och hennes lösa tänder. Jag rensade o spola hennes mun för att det inte skulle bli foderinpackningar mellan de lösa tänderna, vilket inte alls var nån krånglig procedur, Bom tyckte att det var skönt. Men som sagt kolikattacker blev det med jämna mellanrum i alla fall.

Denna vinter hade hon attacker flera gånger i veckan och hon kunde inte riktigt hålla vikten, i övrigt var hon pigg o fräsch o reds som vanligt. Dock hade de andra hästarna i flocken börjat stöta bort henne och hon som alltid varit ledarsto, men jag ville väl inte se sanningen i det hela.

I januari bestämde jag mig för att åka in till Ultuna för utredning av vad som orsakade alla dessa koliker. Och jag hade inte väntat mig att det var så illa som det var, en tumör hittades i tarmen. Fanns alltså inget att göra, veterinären tyckte att jag skulle lämna kvar henne så skulle de ta bort henne men det vägra jag. Bamorah skulle få komma hem o ta adjö av sin flock.

Bästaste Helena o Elina släppte vad de hade för sig på jobbet o kom upp till Ultuna för att jag skulle slippa att åka hem själv med detta tunga besked. Tusen tack<3

Bamorah fick gå med sina i några dagar, sista natten fick Niepona som stod på boxvila gå ut också så att även hon fick ta adjö, ja man kan ju kanske tro att djur inte förstår men jodå det gör de.

Denna hemska dag är Bamorah väldig pigg o glad när jag ryktar o tvättar hennes svans. Inte ens en sur min när magen borstas som hon alltid hatat.

Jag bestämmer mig för att ta en sista ridtur på henne till den plats där vi ska möta vet. Malin. O Bamorah har såå bråttom när jag ska sitta upp, hon som alltid står still annars. När vi kommer ridande mot hagen står hela flocken på rad o tittar på oss. Först gnäggar Bimotha, vilket hon alltid gör när hon ser mamma men det är klart att det blir extra jobbigt att höra det denna dag. Sen gnäggar både Niepona o Tzaar,  Bamorah hummar till svar. Så nog förstår de allt..

Bamorah går med målmedvetna friska steg mitt i vägen, hon som alltid vill gå i kanten, hela vägen fram där vi ska möta Malin. Jag tolkar alla tecken så långt att detta är rätt, att Bamorah är redo att lämna oss. Medans vi väntar på Malin som blivit försenad så börjar Bamorah bli orolig, som om hon tvekar vilket självklart gör att jag börjar tveka, det här är inte rätt hon kanske kan bli bra trots tumören, vi har ju så många äventyr kvar att göra tillsammans. Men jag tar mitt förnuft till fånga o börjar leda runt henne vilket gör henne lugnare och snart kommer Malin. Resten går lugnt o fint hon får sina sprutor och snart har hon lämnat jordelivet för de evigt gröna ängarna. Hon ligger nu begravd i sin favorithage.

Finaste Bamorah<3 Så otroligt saknad

I helgen var det utställning o ridklasser på Näsbyholm.

Här är ngr bilder från dressyrens framridning.

Tyvärr blev det inga bilder från utställningen då den gick i ridhuset pga av dåligt väder.

Piraten

Gwarant

Gaugan 

Bimaal 

Fler bilder finns på hemsidan www.fogelsunda.se

Åkte till Lovisedal med grisarna efter jobbet så de fick röja runt i sandtaget. Det var väldigt uppskattat och nu sover de så sött sååå :)

Kamptrasan kommer aldrig bli sig lik igen, sisodär 2kg sand i

Vilopaus  

Aaatttack på Idun!!

Grisen spelar "dödhund"

Grisens favorit "Björnen"

Matte sa just nåt riktigt roligt :o)  

Det gäller att ha tungan rätt i mun..  

Fina tjejen

   Blivande mamman :)