Det var plattan i mattan hem från jobbet idag för att hinna med en ritt medans det var ljust ute. Tanken var att rida Niepona först. Men redan när hon kom emot mig i hagen kändes det att nä matte ska nog hållas sig på marken idag. Till min glädje hade rundkorallen kanonunderlag, en tredje del har varit vattenfylld under en längre tid, så det blev sadel på o en liten promenad på vägen och sen in i korallen. Till en början gick allt bra, hon var lyhörd och lugn trots att hästarna i hagen bredvid busade för fullt. Vi träna lite vändningar och trav övergångar. Och så kommer vi då till galoppen, det blir en ordentlig rodeo och den tar ju aldrig slut.... Jag har aldrig träffat på nån häst som kan bocka som Niepona, jag kommer aldrig kunna sitta kvar om hon gör detta med mig på ryggen.

På ridskolan fick man veta att det krävs 100 avramlingar innan man är en riktig ryttare så då såg man ju fram emot att ramla av (är uppe i 56st, en bit kvar alltså:) ) men nu med dubbla wiphlash skador är jag duktig rädd för att ramla av, tror inte nacken klarar är smäll till.

Men åter till Niepona, när hon visat upp sina rodeo talanger kunde vi kommunicera lite mer civiliserat igen och fick till ngr lugna galopper sen var hon helt slut, avskrittning på vägen.

Sen var det Bamorah´s tur och eftersom att det gått så himla bra de senaste träningarna för Linda tänkte jag att vi kunde ta ett pass på banan själva. Men det var ingen bra idé alls, jag fixar inte det utan coachning. Jag vet ju precis hur jag ska rida Bamorah men jag förmår inte hjärna att sända dessa signaler till kroppen, det blir som en stor spärr och nacken tar över helt, jag drar upp min högra axel samtidigt som jag "tappar" höger arm och drar mig till stolsits och hur lätt är det att rida på detta sätt.... Obeskrivligt frustrerande. Det är väldigt svårt att tänka positivt i detta läge och stackars Bamorah tar åt sig och tror att det är henne jag är irriterad på. Gick över till trav i fältsits med lång och låg form istället, det behärska vi åtminstonde. Då kändes allt lite bättre. Sen när vi skrittat av och skulle ut från banan, hade Bamorah helt glömt hur man passerar genom grinden (gör detta från ryggen) hon gjorde allt utom att flytta rumpan åt vänster, och min stubin var ju redan uppbränd och Bamorah stod och flappra med läpparna, som hon gör när hon är stressad/orolig, så vi tog en konstpaus så jag kunde sansa mig lite och övertydligt be henne flytta sin rumpa och vips gick det galant. Ahh va värdelös man kan känna sig ibland. Kanske skulle ha tagit en skogstur i mörkret istället....

Roxanna tog en promenad med Bimotha och Sabina red Tzaar på ängen.