Tzaar o jag begav oss till Gullunge för ridlektion med Lotta Månsson. Det hade blivit lite strul med bokningarna så istället för att vi skulle vara 3 på det passet som jag var inbokad på så valde jag att vänta till nästa, så det blev 2 o 2. Passa perfekt då Tzaar behöver ganska mkt uppvärmning för att komma igång i kroppen, framför allt bakdelen.

Jag utnyttja deras fina grusvägar för trav o galopp. Fick till ngr riktigt bra trav öppnor:) På volten tappar han tempo när vi gör krumelurer men ute flyter det på bättre.

Lagom tills det var dax för oss att komma in på volten börja de regna/hagla, som vanligt när det är Lotta träning. Första gången jag red för henne sa hon att det aldrig regnar på onsd när de har träning men det har regnat varje gång jag varit med nu, är det jag som drar dit ovädret eller...

Fick beröm för att Tzaar satt så fina lår muskler. Det är 4 veckor sen hon såg Tzaar och hon tyckte det var stor skillnad på honom överlag, trodde att mkt låg i att jag har ändrat min lättridning.

Vi började med att gå igenom vår sits, lika mkt vikt i fötterna som i sittbenen och suga in naveln mot ryggraden. För mig är denna genomgång kanon för mkt av min energi går omedvetet åt till den förbannade nacken och jag ändrar mitt säte för att kompensera värken. Men när jag får höra hur jag ska sitta så är det lättare att ändra. Ja det är int lätt att lära sig gå...

Men iallafall när vi hade alla bitar på plats så gjorde vi serpentiner längs långsidorna i trav, först en och sen två, syftet dels att hitta ett bra arbetstempo där hästen orkar göra detta utan att ändra takten. Vi la in lite öppnor i skritt emellanåt. Lotta var på mig att jag måste ta med ytterskänkeln oxå, att det är så tydligt att vi är lärda att göra en öppna bara med innerskänkeln. Så fort jag la till ytterskäkeln (som jag annars bara har haft hängande från honom)så gick han över i sluta. Men till slut tror jag vi båda fick in i våra system hur en öppna verkligen ska vara när även bakbenen är med och jobbar.

Sen hör jag Lotta säga då förbereder vi oss för vänster arbetsgalopp och serpentiner in till kvartslinjen. Ähh hon måste skämta, det är ju överkurs. Bara att galoppera på fyrkanten är svårt och dessutom serpentiner. Skakar av mig obehaget, ok vi gör så gott vi kan men vi struntar i serpentinerna.

Vi gör en perfekt fattning, till en början gör det så där himla ont som det brukar när jag sitter i galopp men Lotta säger till mig att tänka framåt uppåt o vips så känns det så där underbart att galoppera, som det ska göra, woouhoo. Vi klarar t om galopp genom hörnen utan avbrott/kors flera varv på varann i båda varven och utan att det gör ont. Lyckan är obeskrivlig, helt underbart. Kanke kan kasta nack kragen nu... Varför har jag senaste 2 åren tänkt sitt så still du kan så gör det mindre ont???

Ja är så lycklig så väl hemma i stallet igen blir det massa pyssel o mys med Tzaar, de andra pållarna får allt vänta.

Tar en barbacka tur med Bom och Niepona på släp tillsammans med Linda & Wera. Vår plan var att hålla oss på grusvägarna för att slippa leran men det var en skogsmaskin som blockera vägen och jag kände att det inte riktigt var läge att trockla oss förbi denna, barbacka med släp häst och Wera som är rätt spooky så vi tog ett varv runt stubbåkern istället. Det tyckte tjejerna var så där lagom kul för det var riktigt tungt. Det har ju regnat rätt så mkt sista tiden och även om det inte var lerigt på åkern så sjönk de ner och det blev höga benlyft. Så mot slutet var det mer tölt än skritt för de ville bort fort från åkern. Sen börja Niepona tjafsa, hon skulle allt stanna och äta och hur lätt är det när man sitter barbacka när hon nitar... höll ju på att åka av flera ggr. Tycker att varje gång vi har sällskap och hon är på släp så blir det strul. Jag rider ofta barbacka med henne på släp när vi är själva och vi kan trava på utan ngr bekymmer. Nä usch nu hade jag absolut inge tålamod för detta, ville bara komma hem...

Inser att jag inte har skrivit så mkt om grisen, men allt går så himla bra med honom nu. Vi är inne i ett harmoniskt flyt. Han tycker fortfarande att det är lite tråkigt att vara i stallet, blir ju lite övergiven när matte bara bryr sig om hästarna. De dagar han får vara lös är toppen, men vill inte ha honom det när alla andra är där så han är i vägen tills han lärt sig att man inte bara springer fram när man vill. Promenaderna går kanon både lös och i koppel.

Bifogar bild på Tzaar och våra första blå/gula. Det är lilla grisen i mitt knä:)