När Ian va liten började jag sy på en sadelväska som han skulle kunna sitta i vid behov på långritter (ryggsäcken som han satt i från början växte han ur väldans fort). Jag och Wimse åkte till Tärnsjö och köpte läder och sen har vi vid ett par tillfällen sytt, alldeles för sällan med andra ord eftersom att väskan inte är klar ännu. Men i fredags var det dax igen. Wimse kom över med alla pinaler, vi käka lite middag och innan vi börja sy skulle vi ta tassavtryck av Ian.

Jisses vilket projekt det blev... Jag har tidigare gjort avtryck av Ian när han varit drogad vid kloklippning, men de har inte blivit så bra eftersom han har legat ner. Så nu tänkte jag att han skulle sätta tassen på en kartongbit efter att jag målat trampdynorna. Wimse kom på att det kanske vore bättre att lägga ut tapetbit på golvet så kunde Ian gå på den. Hade väl vart en kanon idé om vi tejpat fast tapet så här i efterhand. För när han börja gå gled tapeten och Ian tyckte det var lite äckligt så han rusa över den istället och självklart utanför, så det blev massa färg på golvet. Men men jag fick ngr avtryck som blev ok iaf:)

Efter att skurat bort all färg på golvet blev det då ett par timmars syjunta och nu är det inte mkt kvar innan väskan är klar. Sen är det väl ett stort frågetecken om Ian kommer vilja sitta i den:o), men annars är den ju färdig så att kommande valpen kan lära sig från början att åka häst:)

Btw Volbeat spelning va grym!!

Igår var jag ledig så det blev heldag i stallet.

 Fick på tisdag kvällen en träningstid för Lotta, så strax innan 8 var jag i stallet för att åka mot Gullunge 8.45 Asfaltvägarna var helt ok väglag för engångs skull, men grusvägarna var det totalt isgata. Vägen fram till volten i Gullunge är rätt lång och kom på mig själv att jag inte andades när jag kommit typ halvvägs, pga av att det var lite läskigt att glida runt där med släp, blev lite lättare i huvet när jag tagit ett par andetag:) Dum egenskap det där att sluta andas när man blir skraj..

Vi börja passet med att kontrollera våra kroppar om allt var som det skulle, om vi satt i balans och om det fanns ngr spänningar. En övning att göra detta är att titta över axeln, memorera hur långt man kom och sen titta framåt igen och börja räkna tänderna med tungan, både in o utsida uppe o nere och sen skriva sitt namn i gomen med tungan. Sen titta över axeln igen, kom vi längre? Jajamensan. Övningen rekommenderas både till ryttare och fotfolk. Rätt häftigt faktiskt.

Sen sulle vi rita vår höftrörelse i luften. Satt och kände efter ett tag, åt vilket håll rör sig min höft egentligen, hmm den är stilla... Ställde mig upp o skaka loss lite och ok den rör sig bara fram o bak inte runt. Lotta bekräftar att min känsla är rätt, men hon vill att jag ska lösa det själv ( annars brukar hon komma o justera om mig till rätt läge). Travar igång lite och vips så kan både jag o farbror röra oss:)  Det är som natt o dag både på honom o mig när vi är uppvärmda eller inte.

Vi tränar övergångar skritt-trav, och det behövs så himla lite bara ett litet gung i höften så faller han in i en perfekt trav:) Tzaar kan annars vara lite så att det smygs fram första stegen, ska ju inte anstränga sig i onödan inte.

Och samma övergångarna till skritt, kanon fina inge stopp på framdelen utan rumpan e med o jobbar hela vägen.

Skolorna i både skritt o trav. Jag har lite svårt för slutorna i trav i hö varv, blir lätt att jag spänner mig för mkt, men tycker att det blev hyfsat mot slutet.

Vi avsluta passet med att påbörja trav piruetter, så jäkla häftigt. Tzaar hade sånt himla swung i steget. Vi båda två hade för engångs skull alla kroppsdelar på plats och koll på dem. Riktigt häftig känsla.

Wimse som satt o titta fråga om jag hade lagt studssulor i bootsen :o)

Väl tillbaks i stallet blev det promenad med Nippan och pyssel med Bamorah o Bimotha. Vid 3 tiden var jag i stort sett klar när Elina ringer o frågar om jag inte kan stanna och göra henne sällis när hon ska rida, men jag va helt slut o ville bara hem. Då kommer hon med mutor, vem kan motstå en semla... ja inte ja i af. Lyckades dessutom köpslå till en cola osså:)

Och som alltid vi gaggar för mkt, så det klockan hann bli 18 och mörkt ute innan vi kom ut med hästarna. Jag tog med Bimotha & Ian på promenad. Bim var inte alls positiv, allmänt grinig slängde med huvet frustrerat och i ned försbackar blev det ännu värre. Så här har hon bara betett sig när jag ridit, så att det är ngt fel i kroppen är det inge snack om... Stretcha henne efteråt, hitta inga direkta spänningar, men det blev en hel del gäspningar, så lite gav det iaf. Har pratat med Kepan om henne igen och hon tycker nu att jag ska koncentrera mig på hennes framdel, massera och stretcha. Och så måste jag boka en röntgen tid.

Klockan 20 åkte jag från stallet, alldeles alldeles för sent om du frågar grisen som hade försökt tala om de senaste timmarna att det var dax att åka hem. Han somna sen i soffan inom 5 min.

Ikväll är det utgång och Volbeat konsert med Elina & Anna, woouhoo!

Igår var det ju första måndagen i månaden, så precis som vanligt kom test signalerna vid kl 15. Och som jag berättat tidigare har de sprängt utanför jobbet och Ian blev mkt stressad av detta. Och varningssignalen innan sprängning påminner om testsignalerna. Så igår när de börja fick jag under en hundradelssekund lite panik "o no nu börjas det ingen" kikade i ögonvrån på Ian och han låg kvar i sin säng, hade öppnat ögonen och lyssnade men LÅG KVAR!

Innan jul blev han alltså helt panikslagen vid höga ljud som dessa och kasta sig i linan helt okontaktbar. Och fortsatte stressa lååångt efter att ljudet försvunnit.

Det är så obeskrivligt skönt att vi kommer över denna tröskel:)

Pållarna har fått vila både igår o idag. Har haft sån himla huvudvärk. Inte har det blivit nån klickerträning för grisen heller sen jag kom hem från Egypten, men från imorn ska det bli ändring på det. Grisen fick iaf leka en stund med sin boomerball idag medans jag skota uppfarten. Det blir han trött i både huvud o kropp av. Far som en tok över tomten med den och ljuden han ger i från sig skulle kunna tolkas som att jag misshandlar honom. Han blir så arg över att han intelyckas ha sönder bollen..

Bifogar en bild på tokgrisen:)

I söndags var det kanon väder, så jag planerade att ta lite fina vinterfoton på hästarna när jag hade hjälp av Angeline att stoja upp dem. 

Förra gången jag fota dem var jag själv och alla pållarna var på riktigt bushumör, men bara så länge jag lekte med dem, så fort jag sluta för att ta upp kameran stanna de allihop och titta på mig "men matte skulle vi inte busa eller??" Så de blev inte så många bra showbilder där inte..

När vi kommer åkande på vägen står alla hästarna o sover längs staketet och alla utom Bimotha är alldeles fulla med mineraler på nosarna. Tzaar hade ända upp på nosryggen, brunt intorkat klet... Synd at jag inte tog ett kort bara för att visa för de såg hemska ut allihop:) De har inte brytt sig speciellt mkt om det där mineralblocket men tydligen just den natten hade de ett stort behov av mineraler...

Men det blev lite andra bilder iaf.

I fredags kom finfina Hedvig för att bo hos mig o grisen under helgen. Det har varit fullt ös ute på promenaderna. Ian hade i början lite svårt att hålla sig från att leka inomhus, men till slut så trilla polletten ner att leka gör vi utomhus.

Det har verkligen funkat jätte bra mellan dem. (Bortsett från ett litet bråk om en pinne i morse, för det fanns ju bara en enda pinne i hela skogen!) Hedvig är helt underbar, hon hade gärna fått stanna kvar här hos oss. Men om allt går som det ska kommer en liten Hedvig bebis flytta in under sommaren:)

Här är ngr bilder från semestern