Varför tar all otur kring denna lilla häst aldrig slut??

Idag när jag kom till stallet var planen att rida fram Tzaar med Bimotha på släp för att sen träna program med farbror.

Kommer till hagen o Bimotha står helt själv mitt i hagen medans de andra är uppe i skogen och äter. Inte alls likt henne, om det är nån som väljer att vara själv så är det Niepona men inte Bimotha inte. Går fram o snackar lite med henne o allt verkar inte riktigt ok. Och mkt riktigt när vi börjar gå så syns det tydligt hon är halt höger fram!!  Ja orkar inte mer nu. Svullen i benet och varm i hoven, förhoppningsvis bara en hovböld.

I april förra året började det poppa upp en massa frågetecken kring Bimotha, som jag just då inte tänkte så mkt på det var väl bara lite unghäst relaterat. Men vi kom ju aldrig riktigt igång för det var alltid något med henne och detta fortsätter under hela sommaren. I okt blir hon halt på vänster fram och det visar sig vara en hovböld. Hovslagarn karvar upp den och allt borde ju vara frid o fröjd efter ett par veckor. Men inte då, hon är oren i skritt till o från.

De perioderna när hon verkar ok försöker jag mig på jobb med henne. Ingenting vill hon göra. Rider eller tömkör jag så bockar hon så fort det går snabbare än trav och det finns inge framåtanda i skritt heller.

Kollar hennes sadlar, hennes tänder, testar olika bett och bettlöst.

Till slut vill hon inte ens gå med på promenader. Bimotha som alltid varit så jätte positiv till all form av arbete.

Jag börjar diskutera hennes beteende med nära o kära, för vid det här laget har jag släppt tankarna på att det skulle vara unghästrelaterat. Och det blir många olika teorier om vad som kan vara fel. Den teorin som etsar sig fast mest är cystor på bakknäna. Usch usch.

Jag låter henne börja gå med täcke och börjar massera och stretcha henne flera dagar i veckan. Och hon svarar positivt på detta, så nånting säger mig ju ändå att det sitter i kroppen.

I början av jan åker vi till Ultuna för hältutredning och röntgen av bakknäna. Det visar sig att hältan skiftar mellan alla ben utom höger fram beroende på gångart, takt och riktning. Hon har en galla på vä bakknä, så nu blir man ju ännu oroligare att det faktiskt kan vara cystor som spökar. Men när vet ska fixa remiss till röntgen visar det sig att de håller på och bilar upp golvet i röntgen rummet. Så det blir inge röntgen… De hittar osså en hovböld i tån vä bak, som karvas upp o gipsas. Vi får åka hem med rådet att testa o sko henne runt om o se om det blir bättre.

Visst jag säger alltid att självklart åker det på skor om det är så att hästarna behöver det (Niepona tex har framskor för tillfället för att se om hennes rörelsemönster blir bättre) men i Bimothas fall så känns det så där, hon är den av mina pållar som aldrig visat någon som helst ömhet oavsett underlag. De andra kan ju tassa lite när det är storgrus på vägarna och då gärna hålla sig i väggrenen. Så tillsammans med hovis kommer jag fram till att införskaffa Easyboot och se om det blir nån skillnad. Vilket det inte blir.

Efter mkt om o men får jag tid till Brunmåla kliniken  för att röntga knän o haser (för säkerhetsskull). Men vet vill kolla på henne innan. Så jag får longera henne och de böjer bakbenen. Vet ber deras equiterapeut komma o titta osså, och efter att även hon har böjt Bim och sett henne på böjtspår. Så säger de att sanolikheten att hon skulle ha cysta som stör är lika med noll, för när man böjer som de gjorde så kommer hästen garanterat att visa hälta. Jag har tagit med mig hennes Easyboot för att de ska kunna se henne med dem osså men de tycker inte att det är nödvändigt utan Bimothas problem sitter i bäckenet, som är snedvridet. Vet injecerar muskelavslappnande på fyra ställen på korset. Och vi kommer fram till att hon ska få gå i hagen 1v och sen skrittas för hand 1v (där är vi nu) och sen ska jag skritta uppsuttet 1v och så återbesök för ytterligare behandling. Och jag skulle då räkna med att de skulle hitta något mer som tagit smällen av att hon gått o sned belastat.

Så jäkla skönt! Röntgen av bakknäna skall visserligen göras ändå, men nu kan jag vänta lite med det tills jag har lite mer pengar.

Under de här dagarna som jag har varit ute på promenader med henne så har hon varit glad o positiv och pinnat på bra, så helt klart nåt har blivit bättreJ

Jag ringde Kepan (equiterapeut) på väg hem från Brunmåla och vi bokade tid som till imorgon för att hon skulle behandla Bim, men nu med ny hälta får det bli vid senare tillfälle.

La ett spritbandage och så kommer hovis på onsdag, så hoppas vi på att det bara är en hovböld.

Dax att ta o gå o sova nu tror jag allt

Natti natti