Det här möttes jag av igår när jag kom till stallet. Malin hade ringt o förberett mig (med en liten touch av skadeglädje i tonen...) Hästarna hade rymt in i det avspärrade kardborrehavet. Bimotha som har längst och tjockast man o svans såg ju såklart värst ut. Fick hjälp av Malin o Sabina med att rensa Bim o Cita, tog farbror själv och hjälpte sen Ulrika med Zama som ville raka av alltihop. Totalt 3timmar kardborreplockade, mina fingertoppar är alldeles sönderrivna. Det positiva i hela alltet är ju att nu är det inte lika många kardborreträd kvar att klippa i hagen...

Tyckte att det var dags för Cita att åka på annat äventyr än dressyrträning så vi traila till Sparren tillsammans med Ulrica & Zama för att rida på banvallen.  

Vi möttes av denna skylt!!  

Det var byggarbetsplats på infarten till banvallen, så det blev till att tänka om.  

Vi valde att rida grusvägen som går på andra sidan Sparren ist. Cita i täten med pigga positiva steg.  

Vi red förbi en gård med ett helt gäng alpackor. De är ju för söta små lurvbollar :)  

Fina öronen!  

Zama blev lite förvirrad en stund och brunstkissa mot flocken, sen kom hon på att de var ju ganska läskiga de där djuren..  

Fin utsikt över Sparren.  

Bästa köpet på länge är helt klart denna transportvagn från Jula. Perfekt att köra vattendunkar och foder i. Får lätt plats med 4 vattendunkar alt. 1 höbal och foderhinkar till alla hästarna.

Gallret skallrar lite när man drar den på grusvägen och detta ljud lärde hästarna sig att känna igen på direkten. Så trots att de ibland står längs bort i den 3ha stora hagen så kommer de i full fart utan att jag behöver ropa på dem. Och självklart alltid med Niepona i täten, hungrigast av dem alla!

Efter att ha varit väldigt osäker på huruvida Cita har ont i kroppen eller ej pga hennes fyrtaktstrav samt ovilja att galoppera fick jag för ett par veckor sen klartecken av Jocke Mossenberg att det är dags att sätta lite mer press på Cita. Jocke som har behandlat Cita ända sen början påminde mig om vilket skick hon faktiskt var i då och hur mycket som hänt. Varför blir man så hemmablind?!

Så nu har vi varit hos Jennie o tränat ett par ggr och Cita gör massor med framsteg:) Jag blir positivt överaskad under varje pass!

I onsdags var Malin med o filmade träningspasset, väntar med spänning på att få se filmen. Och vem vet kanske kommer den upp här i bloggen oxå!

Off we go!

De första 3 milen är avklarade, puh! Bim låg på rätt ordentligt första 5 km, sen lugna hon sig och var kontaktbar. Tyvär var banan otroligt dålig med sprängsten och värre större delen av sträckorna :( Efter ca 2 mil började värken göra sig påmind, så det blev en hel del smärtstillande resten av turen och ekot i huvudet "är det verkligen värt det" ville inte försvinna.

Efter 30 min vila bar det iväg ytterligare 2 mil. Efter ca 1 mil blev Bimotha sparkad på bakbenen, utsidan av vänster och insidan av höger. Vette tusan hur Sept lyckades få in sparken så. Direkt efter sparken halta Bim på vänster, men det släppte. Valde att rida sista lilla biten till groomstopp för att där kolla upp såret som blev på höger, som visade sig inte vara så farligt så vi forsatte den sista milen i lugnt tempo.

Malin dokumenterade att Team Ulrica minsann fick åka hem innan solen gått ner;)

Målgång! Vi klarade vår första 50CR med nöd o näppe. Vid slutbesiktningen var hon lite stel i bak så vet bad om assistans att kolla henne och bestämde sig till sist för att godkänna oss.

Det blev till att kyla benen ordentligt när vi kom hem samt massera rygg o rumpa. Dagen efter var höger super svullet så nu har hon ätit Finadyne, i dag är sista dan så får vi se hur hon rör sig sen. Även jag skulle ha behövt en ordentlig kur med smärtstillande, det är bara o inse att jag ska hålla mig till korta distanser mest bara för träningens skull. Och framför allt inte så här sent på säsongen när värken ständigt gör sig påmind.

Tack för sällskapet Josefin och Sara, och tusen tack bästa groomen Malin för att du alltid ställer upp!

Tre nya album finns på hemsidan från sommaren.

Klicka på bilderna för att komma till albumet.

Lazlo & Charlies Angel

Matilda & Kex

NH ridläger

För ett par veckor sen började Ian göra utfall om man kom åt hans bakdel när han sov. Han började ligga i fotändan av sängen, brukar i vanliga fall helst ligga under täcket precis intill mig. Han var tvungen att gå ut o kissa på nätterna, nåt som inte ens hände när han var valp. Han flög på mammas ena hund helt utan synbar anledning.

Så jag åkte till vet. med grisen för att kolla upp vad detta kunde bero på.

Vet. klämde igenom rygg, knän och höfter. Ingen reaktion. Vi hade kommit överens om innan att inte göra någon röntgen eftersom Ian blir ybber stressad av att komma till nya platser, utan vi skulle ta det vid ett separat tillfälle så att han blir sederad i bilen. Vet. trodde att smärtan kom ifrån höfterna, så han ordinerade 1 v med smärtstillande. Under den veckan försvann utfallen (jag provocera honom rätt mkt för att vara säker men han sov lugnt vidare) och kissandet på nätterna. Han blev sitt vanliga gosiga jag. Rapportera detta till vet. som då konstatera att det var smärta som utlöst allt. Tyckte inte att vi behövde röntga då han var säker på att det var höfterna, utan bort med smärtstillande och se vad som händer. Tre dagar efter kommer första utfallet samt att han har svårt att hoppa upp i sängen…

 Igår var vi inne igen då jag ville röntga rygg o höfter oavsett vad vet. ville.

Tydligen var det väldigt tydligt att höftleden inte ligger som den ska, vet. hänvisar hela tiden till att Ian har ju faktiskt C höfter. Det fanns inga pålagringar, men mellan 2 o 3 ländkotan var det broskbildning. Så då är frågan, har det bildats för att han har ont i höfterna eller har han ont i höfterna för att han avlastar länden?? Har kanske ingen större betydelse iaf vilket som är vad.

Nu ska han äta smärtstillande i en månad så får vi se vad som händer sen.

Finaste yrvädret Ian

Förra veckan tog jag med mig vovvarna och Bimotha och åkte till faster Eva i Katrineholm. Kusin med barn var oxå där på semester med hästarna.

Väldans mysigt var det.

Nåt som inte händer speciellt ofta att jag o Anna rider tillsammans. Vi räknade ut att det var ca 7-8 år senast!

Bimotha blev lite förtjust i gulliga Kex och Era blev stört förälskad i Bimotha, tyckte att hon skulle få betäcka henne i början av ritten (lite knas med hormonerna kan man säga) så vi höll oss på behörigt avstånd bakom jätte hästen.

Även Hugo fick en daglig ridtur.

Bimotha som inte håller med matte om att hon behöver banta blev väldigt tacksam för gräset Matilda plockade åt henne.