Ja ett helt halvår har gått sen Bamorah fick vandra vidare, så jag tyckte att det var dags att skriva av mig lite.

De senaste vintrarna hade Bom återkommande koliker som jag kopplade ihop med grovfoder ätande och hennes lösa tänder. Jag rensade o spola hennes mun för att det inte skulle bli foderinpackningar mellan de lösa tänderna, vilket inte alls var nån krånglig procedur, Bom tyckte att det var skönt. Men som sagt kolikattacker blev det med jämna mellanrum i alla fall.

Denna vinter hade hon attacker flera gånger i veckan och hon kunde inte riktigt hålla vikten, i övrigt var hon pigg o fräsch o reds som vanligt. Dock hade de andra hästarna i flocken börjat stöta bort henne och hon som alltid varit ledarsto, men jag ville väl inte se sanningen i det hela.

I januari bestämde jag mig för att åka in till Ultuna för utredning av vad som orsakade alla dessa koliker. Och jag hade inte väntat mig att det var så illa som det var, en tumör hittades i tarmen. Fanns alltså inget att göra, veterinären tyckte att jag skulle lämna kvar henne så skulle de ta bort henne men det vägra jag. Bamorah skulle få komma hem o ta adjö av sin flock.

Bästaste Helena o Elina släppte vad de hade för sig på jobbet o kom upp till Ultuna för att jag skulle slippa att åka hem själv med detta tunga besked. Tusen tack<3

Bamorah fick gå med sina i några dagar, sista natten fick Niepona som stod på boxvila gå ut också så att även hon fick ta adjö, ja man kan ju kanske tro att djur inte förstår men jodå det gör de.

Denna hemska dag är Bamorah väldig pigg o glad när jag ryktar o tvättar hennes svans. Inte ens en sur min när magen borstas som hon alltid hatat.

Jag bestämmer mig för att ta en sista ridtur på henne till den plats där vi ska möta vet. Malin. O Bamorah har såå bråttom när jag ska sitta upp, hon som alltid står still annars. När vi kommer ridande mot hagen står hela flocken på rad o tittar på oss. Först gnäggar Bimotha, vilket hon alltid gör när hon ser mamma men det är klart att det blir extra jobbigt att höra det denna dag. Sen gnäggar både Niepona o Tzaar,  Bamorah hummar till svar. Så nog förstår de allt..

Bamorah går med målmedvetna friska steg mitt i vägen, hon som alltid vill gå i kanten, hela vägen fram där vi ska möta Malin. Jag tolkar alla tecken så långt att detta är rätt, att Bamorah är redo att lämna oss. Medans vi väntar på Malin som blivit försenad så börjar Bamorah bli orolig, som om hon tvekar vilket självklart gör att jag börjar tveka, det här är inte rätt hon kanske kan bli bra trots tumören, vi har ju så många äventyr kvar att göra tillsammans. Men jag tar mitt förnuft till fånga o börjar leda runt henne vilket gör henne lugnare och snart kommer Malin. Resten går lugnt o fint hon får sina sprutor och snart har hon lämnat jordelivet för de evigt gröna ängarna. Hon ligger nu begravd i sin favorithage.

Finaste Bamorah<3 Så otroligt saknad

 

Elina

23 juni 2010 07:30

Hon var finast!

 

Helena

23 juni 2010 19:11

R.I.P Underbara Bom Bom..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är inge kul för ekonomin! Förra torsdan skulle jag bara ta ett kortpass med träningshästen efter jobbet. Lämnade grisarna i sadelkammaren som vanligt och då jag kom direkt från jobbet lämnade jag även ickestallkläderna och handväskan på en av sa...

Tiden går fort och Charlie har redan blivit 3 månader    Nyfödd liten kille: 16 dagar: 5 veckor: 8 veckor: 3 månader:    ...

Eftersom jag är så kass på att uppdatera bloggen är det super när andra hinner före mig så kan jag bara länka Så ni som är nyfikna på vad jag gjorde i helgen kolla Petras blogg: http://cometstaff.blogspot.se/2012/10/bir-cert.html?spref=fb    ...

Ja bortskämd och kräsen är precis vad lilla prinsessan är. Hon bara ska ha o ha, ja herr gris är precis lika dan han ;) Igår kom det ett paket till Idun, som hon tjatat om i en hel vecka nu (ok vi blev lika hysteriska båda två...). Helt underbart...

Igår kväll ringdes Ian in för eftersöks jobb. Det var pappa och Pålle som sköt in sina bössor på Pålles landningsbana då det kommer en bock springande, pappa skjuter och bocken springer vidare de ca 10m ner i vassen vid sjön. De hade någorlunda koll ...