Ja grisen har kommit på att det finns vissa saker i stallet som är superkul att hjälpa till med (förutom att jaga katter och sno allas vantar som slängs på golvet:))

Och det är att hjälpa till att fixa strö i boxarna, både halm o torv är riktigt roligt att sprida ut. Och duktig e han oxå, jämt o fint blir de:)

Nu har jag varit sådär dålig på att skriva igen, men det har varit mkt med sjuka o skadade hästar så jag har helt enkelt inte orkat. Nu verkar det som om allt börjar gå åt rätt håll igen peppar peppar... Förutom med bil helvetet som i princip är helt slut, men det tar vi en annan gång!

Tänkte börja med att berätta lite om Ian´s vinter.

I måndags fyllde Ian 2 år, otroligt hur fort tiden går. I present fick han en doggidoo bädd (www.doggidoo.se), i camo, super snygg. Det var meningen att det skulle bli en julklapp men de är poppis för de har varit slut varje gång jag varit i butiken...

Ja nu är den ju inte bara snygg utan den är otroligt skön osså, kan säga att hittills har nog matte legat mest på den :o) Fast som tur är får vi ju plats båda två.

Ian o jag har under 8v i vinter gått vardagslydnad 3 hos Irene på Hundläroverket. Där fick vi lära oss backa, gå bakom, apport och så träna vi mkt inkallning med störning och sitt/ligg-stanna osså det med störning. Vi avslutade ett par lektion med staffett, vi delade in oss i 2 lag och hade sitt/liggstanna, apport och konslalomstaffett. Roligt!

Ett par veckor innan jul började de spränga utanför jobbet, vilket Ian tyckte var mkt obehagligt. Han lärde sig blixtsnabbt vad varningstjuten betydde o så fort de börja kasta han sig ur bädden och börja kasta sig i linan (han har långlina på jobbet, så han kan vara både på kontoret o utanför. Lös=puskalas med alla kunder) skaka som ett asplöv och helt o kontaktbar. Att gå promenad på lunchen var bara att glömma för efter första sprängningen på morgonen så satt denna stress o oroa i flera timmar.

Allt detta återkommande sprängande resulterande i att Ian blev otroligt känslig för alla höga ljud, ialla former. Stressa igång direkt. Kan säga att jag var riktigt orolig för nyår. Köpte ljudcd som har gått varm både på jobbet o hemma. Han klara bara av pytte pytte tyst nivå. Även ett dapphalsband åkte på. Och detta i kombination med lugnande av veterinären gick nyår smärtfritt förbi.

Den 27 jan började vi på klickerkurs, självklart på Hundläroverket. Det har varit mkt jobb inför kursstarten då även klickern triggade igång stress hos Ian efter sprängningarna, men nu vet han absolut att klicket är positivt o betyder köttbulle:) Kursen är jätterolig.

Vi tränar nu på att sätta tass på disktrasa (inga problemas alls), nosa på post-itlapp som jag placerar på olika platser(osså det klockrent) och så nosa och följa targetstick, här däremot blev det lite problem, Ian är övertygad om att det är meningen att efter att han nosat ska den in i munnen fast jag redan klickat så måste han smaka på stickan varje gång:) Men det ska vi få ordning på.

Mitt första mål med kursen är att Ian skall lära sig att städa undan sina leksaker och tuggben som jämt ligger över hela vardagsrummet. Så vi finslipar apporten lite till osså. Sen skall vi osså lära in hur man hanterar en aktiveringsboll! I Ians värld så är nämligen syftet med bollen att ha sönder den i molekyler:)

Lovar att hålla er uppdaterade med våra framsteg.

Tjingeling